07 maj
 

Härkila portal

 En veckas björnjakt i Canada.

2007-05-01 -2007-05-10 Jag fick en förfrågan från Kristian Berntsson som är delägare i jaktaffären JG jakt i Göteborg  i början av april om jag ville hänga med på en björnjakt till Canada då en kille i deras ressällskap hade hoppat av. Jag har mycket jobb under våren så beslutet var lite hårt att ta. Men jag beslutade mig för att hänga på. Lennart Packendorf skulle också hänga med. Den första maj  flög vi till Vancouver och där hyrde vi en Dodge minivan. Vi tog sedan färjan över till Vancouver Island där vi skulle jaga. Flyget blev försenat i Frankfurt och vi missade en färja så vår resplan blev försenad med ca 4 timmar. Men klockan 1000 den andra maj möte vi vår Outfitter John Sieverts i Viktoria. Tyvärr så fick vi olika jaktområden så Kristian fick följa med John upp till sin camp och Lennart och jag fick en vägbeskrivning till en camp på Jordan River. Det visade sig att vi skulle på i en villa som låg mycket vackert i strandkanten av stilla havet. Där bodde Johns gamle vän Marty med sina tre hundar och våra båda guider Ryan och Kaio. Det var kanske inte vad man hade föreställt sig som jaktcamp i Canada men vi sov gått och hade fin utsikt.

Så här såg vår "camp" ut.

Marty hade en Bluetick och två walker hounds för björnjakt och pumajakt.

Vi var jaktsugna så jaktkläderna åkte på direkt då vi var på plats. Först åkte vi ut till en kraftledning för provskjutning av vapnen. Därefter så var det dags för björnspaning. Vi började spana på ett stort hygge och efter en stund så såg Ryan en björn men den ville man inte smyga på. När vi åkte därifrån såg vi  en björn som gick och betade. Lennart och Ryan gjorde en ansmygning men björnen försvann ner i en bäckravin. Hygget hade en massa plastkuber som var skydd för plantorna mot hjortarna.

Första björnen siktad.

Vi åkte vidare på björnspaning i Ryans stora GMC pickup. Redan på nästa hygge fick vi napp där vi fick se hona med två ungar gå och beta. När honan fick vittring av oss så reser hon sig på bakbenen och vädrar efter oss.

Det är en fantastisk syn då honan står på bakbenen och vädrar efter oss.

Framåt kvällen åkte vi tillbaka till  hygget där vi varit på morgonen. Där hade vi ju sett björn. Vi smyger sakta upp mot hygget och när vi stått och kikarspanat en stund så får vi se två björnar längs upp på hygget.

Två björnar kommer ner på hygget

När vi  suttit och spanat en stund så kommer det ut ytterligare två björnar till vänster om oss. Lennart och Ryan beslutar sig för att försöka smyga sig upp på dom.

Lennart spanar på sina båda björnar. Han vill närmare.

Här har Lennart och Ryan kommit närmare sina björnar.

Under tiden så sitter jag och Kaio och spanar upp över hygget då kommer björn nummer fem ner över hygget ! Nu börjar det bli riktigt spännade. Kaio och jag beslutar oss för att göra en ansmygning mot denna ensamma björn längst upp på hygget. Lennart sitter nu stilla och ser sina björnar beta 100 meter framför sig. Han har fått klartecken från sin guide att skjuta när han har rätt läge. Helt plötsligt reser sig en björn upp på bakbenen och tittar på dom. då skjuter Lennart. Björnen vänder om mot skogen och Lennart skjuter sedan ytterligare ett skott. Sedan är björnen borta. Då det smäller hos Lennart har jag ca 350 kvar upp till min björn som först verkar lite orolig men efter en stund lugnar han ner sig och börjar att beta gräs igen. Jag får går runt så jag får bra vind och sedan smyger jag rakt emot honom.. Han betar lugnt men tittar upp ibland och då gäller det att man fryser i steget. Jag känner mig ganska säker på att han inte ser mig då jag har vår Härkila Caribou camo jacka och X Invisble camo byxa samt facecover över ansiktet. Då jag har ca 120 meter till björnen så tar jag stöd emot en stubbe. Han kommer sakta emot mig. När han vänder bredsidan till så låter jag skottet gå. Han  rusar nu mot mig och jag ger honom en smäll till och efter två smäller med 375 H&H det så välter han omkull.

Det var en fin hanbjörn som jag sköt redan första kvällen.

Då vi gick tillbaka ner mot Ryan och Lennart så fick vi se två björnar som satt och spanade på oss på några vindfällen. Det var troligtvis hona med unge.

Lennarts björn hade ju rusat iväg i skottet så nu hade vi ett eftersök på björn att ta hand om. Guiderna hade inte vapen så det var Lennart och jag som själva fick ta på oss uppgiften. Vi smög fram till skottplatsen och jag hoppade upp på en hög stubbe och när jag kommer upp på stubben så står en björn ca 50 meter framför mig på en vindfälla. Han går sakta därifrån på vindfällan. Då får vi se att det ligger en björn där jag fick se honom. Vi beslutade att jag skull stå kvar och täcka upp Lennart och Ryan om björnen inte var död eller om den andra björnen skulle anfalla. Björnen var död så Ryan och Lennart släpade ut björnen. Då vi kom till bilen så upptäckte vi att en andra björnen hade redan börjat äta på sin kompis. Jakten var över för den här dagen. Vi kunde båda två erkänna att vi hade haft hög puls under denna jakt.

Vi hade skjutit två björnar redan första kvällen så glädjen var stor.

Vi tog ur björnarna och lastade dom för hemtransport på Ryans GMC pickup.

Nästa dag så hade vi ingen mer licens så vi beslutade oss för att åka runt lite för att se om vi kunde hitta några fina björnområden. Vi hade ett enormt jaktområde till vårt förfogande det var på 5000 km2. Vi hittade många fina platser och vi såg också några  björnar som vi smög på. På kvällen var vi till baka på hygget där vi skjutit första kvällen. Vi såg ett riktigt stor björn som jagade iväg en lite mindre.

Det var ett mycket vackert landskap som vi jagade i.

Vi såg också en del vitsvanshjortar.

Här jagar den stora björnen den lilla björnen. ( Bilden är tagen på ca 600 m håll)

På kvällen så tog jag min handkikare och gick ner till stranden och då jag suttit där en stund så fick jag se några sälar som kom simmande efter stranden.

Här ligger en nyfiken säl och spanar på mig.

John kom ner senare på kvällen och han meddelar att även Kristian fått skjuta en mycket fin björn första kvällen. Lennart lagade en mycket god middag på kvällen och vi hade mycket trevligt. På morgonen efter så åkte vi ner till Viktoria och köpte licens för ytterligare var sin björn.

Runt middagstid dag tre så var det dags igen. Jag och Kaio hade beslutat att vi skulle smyga omkring och kikarspana på ett hygge som låg ca 7 mil bort från vår camp. Lennart och Ryan skulle ta pickupen och se om de kunde hitta några björnar som gick och betade. Vi spanade över dalen och då fick jag se en massa trädstammar som saknade toppar. Kaio berättade att de klättrade upp i topparna med ett motorsåg och kapade av toppen. Då bildades det tjära i stammen så att trädet blev naturligt impregnerat. Detta virke användes sedan till att bygga timmerhus.

En massa avkapade toppar.

Efter någon timmas kikarespaning fick jag se en björn som gick och betade efter en liten skogsväg någon km bort. Vi fick tag i Lennart och Ryan så de försökte sig på att skjuta denna björn. Men tyvärr så misslyckades det.

Björn som går och betar efter skogsvägen.

Björnen flydde upp ett område där det låg ett vackert vattenfall.

Man kunde spana flera km åt varje håll.

Det blir nästan mörkt när vi kommer ner på vägen där Lennart och Ryan väntar. Vi hoppar in i bilen och kör hemåt. När vi åkt ca 2 km så går en björnhona med två ungar över vägen. Båda ungarna kastar sig upp i ett träd . På trädet finns en skylt med Bear Main 7. Ungarna tittar fram på båda sidor om stammen. Det var en fantastisk syn som jag aldrig glömmer. Kameran låg givetvis nerpackad i ryggsäcken så den hann jag aldrig få fram men jag åkte tillbaka några dagar senare för att ta en bild på trädet.

Tänk er synen av två små björnungar som tittar fram på var sida om skylten Bear Main 7.

Dag fyra så släpper Rayan och Lennart av oss i ett ojagat område. Vi går efter en liten gräsväg och här hittar vi sju björnskitar på 400 meter. Och efter en stund får Kaio syn på en björn ca 1 km bort. Han går och betar i en rasbrant. Vi smyger oss dit och sitter länge och spanar intill en bäck men ser inte någon björn. Men vi ser att det är björnspår i sanden på andra sidan så här måste vara ett populärt ställe. Ryan kommer och plockar upp oss så vi beger oss hemåt för en snabb lunch. På eftermiddagen så tar vi hyrbilen upp så kan vi klara oss själva. Vi smyger efter de gräsbevuxna skogsvägarna och ser mycket björnskit men ingen björn. Vi tar oss upp på en höjd och kikarspanar. När vi suttit där en stund så får jag se en björn som gå i samma rasbrant som vi sett björnen på förmiddagen. Det är ca 2,5 km att gå ner dit så det tar en stund men när vi kommer dit så är björnen fortfarande kvar. Han går och betar och jag smyger fram så att jag har ca 60 meter på honom. Då får han troligtvis höra mig för han stannar till och tittar rakt på mig. Jag har full camouflage med Caribou paclite och facecover och camomössa så han borde inte kunna se mig. Efter ca 4 minuter så kommer han rakt mot mig och stannar på andra sidan bäcken på ca 40 meters håll. Jag vill inte skjuta i huvudet så jag väntar. Efter några minuter så vrider han på huvudet och då låter jag skottet gå. Björnen far iväg. Vi hör hur det knakar på andra sidan och sedan blir det tyst. Efter ca 30 minuter så börjar vi spåra. Vi hade inte någon hund så vi ficks spåra själva. Kaio täckte mig medan jag koncentrerade mig på spårningen. Jag fann snart blodstänk. Efter att vi gått ca 150 m så började spåret svänga kraftigt vänster så då satt vi oss ner och kikarspanade under granarna och då fick vi se att han låg och bevakade spåret. Han fick ytterligare ett skott och sedan var det över. Efter detta så släpade vi björnen över bäcken och fram till vägen. Där lastade vi den bak i hyrbilen och åkte hemåt.

Björnen kam rakt emot mig.

Här kollar jag så att han är riktigt död.

Här är man riktigt glad efter en lyckad och mycket spännande björnjakt.

Kaio och jag lyfter in björnen bak i hyrbilen.

Jag och Kristian använde oss av Härkila Caribou Jacka och X invisble byxa med mössa och facecover i samma camouflage.

Det ger en fantastisk bra camouflageffekt. Kan du se Kristian ?

Vi bytte björnkött mot krabbor i indianreservatet som låg 5 mil norr om oss. Vi försökte övertyga våra guider om att vi äter hela krabborna men de tog bara vara på klorna. Så på kvällen såt vi oss mätta på krabbklor.

Lennart hade också haft en spännande jakt på björn på kvällen. Han sköt på en björn men det blev snabbt nermörkt så eftersöket fick avbrytas. Nästa dag så tog vi en av Martys hundar för att spåra björnen. Vi tog Bluetick hunden och åkte upp till hygget där Lennart skjutit på björnen kvällen innan. Hunden börjar skalla i kopplet när Marty börjar spåra och efter en stund får vi se en björn som går undan in i ett område med vindfällen. Här fick vi gå uppe på vindfällena för att ha överblick. Tyvärr så fick vi avbryta detta eftersök utan att få tag på björnen. Kristian kommer ner till vår camp då även han skjutit ytterligare en stor björn.

Det gällde att ha god balans på vindfällena.

På eftermiddagen så tog Lennart med sig Ryan till vårt favorithygge. När de smyger vägen uppåt berget så får Lennart syn på en björn som står inne i skogen. Björnen smyger på några hjortar. Efter en stund så får Lennart en skottchans och tar den. Han får in ett perfekt skott och björnen går inte mer än 30 meter. Det är en jättebjörn som han skjutit.

Kristian och jag gratulerar Lennart till hans fantastiska björn.

Vi fick alla tre skjuta två björnar var på fem dagars jakt!

En bättre avslutning av en fantastisk jaktvecka tillsammans kunde vi knappast få.

Kläder som vi använde under vår jakt i Canada:

Härkila Lakeland, Härkila sockar, Härkila Cariobou camo,  Härkila X invisble

Härkila sovsäck, Härkila Nordkappm underställ

Det var ett mycket snabbt växlande väder så man fick alltid varar rustad för regnväder.

HÄRKILAS KENNEL TEL  Kjell hem 0301-42184 eller 070-5414750 kontor 0301-46040

Email:  kjell@harkila.se