Oktober och härliga
älgjaktstider.
Vi jagar hemma på Härkila. Emil går med Bella och jag går med valpen Keyla
i band då området är lite för litet för att släppa två hundar. Bella får
upp nästan omgående och Emil gör flera försök att skjuta en av de två
kalvarna. Men efter ca 3 timmar så stöter han loss dom och så går de ut på
passaren Mats Matsson. Bella ser kalven falla men fortsätter med kon och
den andra kalven och skäller ytterligare två timmar innan hon lägger av.
Jag jagar några dagar i Västerbotten och Acka III skäller på
en ensam ko i ca 5 timmar.
Västerbotten: Jag jagar med Härkilas Donna som tar upp ko
och kalv direkt på morgonen. De står direkt i upptaget efter ca 45 minuter så
börjar jag ansmygningen och kommer upp på ståndet efter ca 1,5 timma. Jag kan
inte komma åt kalven och efter ca en halvtimma så får de vind av mig och går
loss i ca 3 km innan de lugnar ner sig och det blir förnyat fast stånd. Jag
har lång väg att gå runt för att komma rätt i vind men efter någon timma var
jag upp på ståndet igen och denna gång satt jag ca 30 meter från älgarna i en
timma innan jag lyckades få ett rent läge på kalven. Älgarbetet blev 5 timmar
och en kvart innan jag lyckades skjuta. Jag uppskattar verkligen denna
typ av jakt när hunden gör ett toppenjobb och man själv får bita ihop som
jägare och få klura ut hur man skall komma till skott.
Alla som jagat med trädskällare vet hur svårt det kan vara
att upptäcka en tjäder som sitter i ett träd.
Vi jagar älg på Hultet och Acka III skäller på en en
liten pinntjur efter en stund så ansluter även Acka II som Emil släppt några
km därifrån då går älgen loss och går först ut på Stenåke som avstår skott då
han var osäker på taggantalet och sedan går den på Tore som får öppet läge i
kraftledningsgatan. Tore håller Hassa som är en unghund som bara får vara med
vid passningen av älgen.
