Avelsidéer
Härkilas kennel har bedrivit uppfödning av jakthundar sedan 1952 och omfattningen på uppfödningen har varit ganska stor så vi har skaffat oss en del praktisk erfarenhet av hunduppfödning och avel. Under dessa år så har det funnits många bra uppfödare, avelsrådgivare, statistiker och genetiker som vi dessutom tagit intryck av. Avel och genetik är ett mycket stort och svårt område och mycket är fortfarande outforskat. Dessutom finns det olika idéer om hur man skall lyckas. På denna hemsida redogör vi för våra idéer kring avel och genetik på jakthundar och för dig som är nybörjare i ämnet så kanske du får en del tips och idéer.
Målet är att föda upp hundar som har förutsättningar att bli dubbelchampions.
Avelsmål
Som med alla verksamheter så måste man sätta upp mål för att lyckas. Härkilas kennels primära mål är att föda upp bra jakthundar som ägarna kan ha stor glädje av i många år och om ägaren lägger ner det arbete som krävs så skall hundens genetiska förutsättningar finnas för att den skall kunna bli både jaktchampion och utställningschampion.
Tikarnas betydelse i aveln
När vi själva skall ha en ny valp så tittar vi först på vilken tik vi skall välja valp efter. Tiken skall själv vara en bra jakthund, hennes föräldrar skall ha varit bra jakthundar och har hon haft en kull förut så är det bra att veta hur dom fungerar. En avelstik skall dessutom ha bra temperament. Hon uppfostrar och präglar valparna de första veckorna i livet.
Välja täckhund
Vi försöker alltid värdera hundens egna prestationer och vilka egenskaper han har först. Det är de anlagen som han nedärver. Att para för hans kullbror är absolut inte samma sak trots att deras stamtavlor är identiska. Dessa fakta är något som många avelsrådgivare totalt har missat då de ofta tycker att man lika gärna kan para för en kullbroder då stamtavlorna är identiska.. Den genetiska variationen gör dock att två kullsyskon kan ha helt olika arvsanlag. Då vi väljer täckhund är ingen möda för stor. Finns det avelsstatistik på hunden så bör man titta på vilka tikar han har parat. Är det bara topptikar så bör avelsresultaten ligga i topp för att han skall vara intressant. En hund där ägaren inte valt tikar utan parat jämt över och som visar bra avelsresultat är mycket intressantare än avelstoppad hund som bara fått para championtikar. Är hundens föräldrar bra nedärvare så ökar chansen till att även hanen ger bra. Alla tikar har något eller några svagheter som man inte är nöjd med. Vi försöker alltid att välja hane som inte har samma svaghet som tiken. Därför så är det viktigt att man pratar med ägaren om hur hunden jagar. Är man själv ärlig och talar om att min tik har den eller den svagheten så får man ofta veta om hanen har någon svaghet som man bör känna till.
Jaktlust
Jaktlusten är det viktigaste på en jakthund. Vi anser att en hund nästan aldrig kan ha för mycket jaktlust under en förutsättning och det är att den alltid hittar tillbaka. Jaktlusten kan nästan alltid tyglas genom dressyr och ett flitigt jagande.
Orienteringsförmåga
Hunden skall hitta tillbaka till föraren själv. I dag så använder många jägare pejl på sina hundar och det gör vi också. Men vi ger nästan alltid hunden möjlighet att hitta tillbaka föraren själv. Skulle vi tröttna på att vänta på hunden så lägger vi vår jacka och där skall hunden vara när vi kommer tillbaka. Hundar som varken klarar att hitta husse eller dennes jacka utan måste pejlas och hämtas upp in bör inte användas i aveln. Orienteringsförmåga är mycket ärftligt så här har vi en egenskap som vi är mycket uppmärksamma på.
Bra avelshygien
Hundarna skall kunna para sig själva och föda fram sida valpar utan problem. Tikar som måste insemineras eller kejsarsnittas bör inte användas i aveln.
Utställningar
Många gånger hör man uppfödare och även folk som är engagerade i avelsråd etc. utrycka sig så som att vi avlar endast på jaktliga egenskaper och vi bryr oss inte om hur hunden ser ut bara den jagar bra. Det tycker vi är att fuska med sin uppfödning. Vi tycker att utställningarna är viktiga för där kan man bedöma hur hunden är byggd för att den lättare skall orka jaga dag efter dag. På utställningarna bedömer man om hunden har ett bra temperament vilket gör att vi får bort hundar som är aggressiva eller rädda. Man tittar i munnen och bedömer tänderna och givetvis är det viktigt för oss som uppfödare att veta att hanen som jag tänkt para med kan tugga sin mat. En hund jagar inte sämre för att korrekt byggd, snarare tvärtom. Det ger dessutom jakten en extra krydda att kunna njuta av att se sin fina jakthund jobba i skogen.
Jaktprov
Vi startar våra hundar på jaktprov så snart de är klara för uppgiften. Målet är alltid att få dom till jaktchampions. Lennart gick över 1000 jaktprov med egna hundar. Vi anser att utformningen på våra jaktprov är mycket viktigt. Har vi t.ex. jaktprov som godkänner hundar som inte behöver ta sig tillbaka till föraren så får vi också sådana hundar.
Dreverklubbens jaktprovsregler tycker vi är mycket bra. Där kan hunden ta flera pris på samma dag. Rekordet innehas av en Härkila-drever som tog två 1:a pris på Hare och Två 1:a pris på rådjur på samma dag. Totalt fyra 1:or på samma dag. Med tanke på att det krävs 90 minuters drevtid för ett 1:a pris så måste man säga att en hund som klarar att driva ihop till detta är mycket bra. Han skall gå att blåsa av drevet snabbt för att kunna släppas på nytt och han skall ha en bra upptagningsförmåga, stark jaktlust och fysik. Vi tycker att fler hundklubbar borde titta på Dreverklubbens regler och få med möjligheten till fler pris på samma dag då det överensstämmer bra med hur vi vill ha de flesta jakthundar. Vi anser att tävlingar som SM, DM och olika lokala tävlingar är bra för raserna. I Finland tävlar man mycket mer med sina hundar och det gynnar deras avelsarbete. Ett seniorjaktprov för hundar över 8 år skulle sätta fokus på friskare hundar som lever längre.
Avelsstatistik
Minst 80% av de hundar som kenneln själva behåller lyckas vi köra fram till 1:a pris på jaktprov minst 70 % blir jaktchampions. Det skall ställas i relation till att de flesta jakthundsraser har en pristagareprocent på runt 20%. Av detta kan man dra slutsatsen att det beror väldigt mycket hur man jagar in och hur man tränar sin jakthund för att den skall kunna bli en pristagare på jaktprov. Dessutom är inte alla jägare som köper sig en jakthund intresserade av att gå på jaktprov med den. Det är givetvis synd då vi som uppfödare kanske missar bra nedärvningsstatistik. Därför är dagens avelsanalyser inte säkra då de ofta mäter hur bra uppfödarna är på att placera sina valpar då egentligen borde mäta hur bra hundar som fötts upp. Hundklubbarna borde fundera på att finna nya och modernare avelsgranskningar för att få fram statistik som kan värdera nedärvningsförmågan oavsett vem som köper valpen. Finskstövarföreningen är ett föredöme där. Deras unghundsgranskning är mycket bra då man även fångar upp hundar som hamnar hos jägare som inte går på jaktprov. Den är ett steg på vägen mot en korrektare avelsgranskning. Att börja jobba mer med index tillsammans med Finkstövareföreningens modell skulle ge oss bättre avelsinstrument. Inom hästsporten är man längre fram här. Ett annat problem för oss som håller på med hundavel är att livstiden på en hund är så kort att vi inte hinner utvärdera avelsresultatet förrän hunden är för gammal att använda i avel. Vi har också problem med att många hanar har fått för få tikar för att man skall kunna utvärdera resultatet på ett statistiskt säkert sätt.
Index
Index har använts under många år inom husdjursaveln och inom hästaveln. Oftast är ett mått där man jämför enskilda individer med rasens medelvärde. Det genomsnittliga indexet för alla individer i rasen är alltid 100. Ju mer en enskild hunds index ligger över 100, desto bättre är djurets värde. De flesta avelsindex räknas om hela tiden beroende på hela rasens avelsframgångar och på förändringar av den enskilda individens egenskaper. Med dagens datorer så kan det lätt ordnas och det som krävs är att man tar fram program för detta.
Här är några idéer som vi har på olika typer av index som man skulle kunna tänka sig att införa inom hundavel
Prestationsindex
Ett mått på hur bra hunden är som jakthund. Då kan man ta medelpoängen på jaktprov på hunden och jämföra detta med rasens medeltal. Prestationsindexet kan sedan vägas in när man räknar fram andra index som avelsindex, valpindex mm.
Härstamningsindex
Här väger man in faderns och moderns jaktprovsmeriter (prestationsindex) och även dess eventuella avelsresultat. Indexet på den enskilda hunden ställs mot rasmedeltalet som alltid är 100. En hund med högt härstamningsindex bör ha goda odds till att själv bli en bra jakthund.
Prestations och härstamningsindex (P&H index)
Detta index skulle kunna spegla förväntade avelsegenskaper och det skall vara ett hjälpmedel för att välja ut avelshundar. Man skall också kunna använda det som underlag till ett valpindex. Här skall man väga in hundens egna prestationsindex, föräldrarnas prestationsindex samt föräldrarnas eventuella avelsindex.
Jaktligt avelsindex
Detta index värderar hur bra avelshunden avlat. I dag använder vi oftast pristagreprocenten som mått på jaktdugligheten på avkommorna. Den gör dock inte skillnad på en 3:e pristagare och 1:a pristagare på höga poäng vilket är en stor skillnad på jakthundar. Vi kan inte heller se vilken kvalitet som tikarna som parats haft. Då tikarna nedärver 50% så påverkar de hanens resultat väldigt mycket. Därför så bör man ta fram ett index som tar hänsyn till hur bra tikar som parats.
Skulle man använda index så kan man lägga spärrar på hundar som överskrider ett viss indextal när de uppnått en viss mängd valpar. Vi skulle också se de hundar som avlar friska hundar.
Valpindex på P&H index
Ett valpindex skulle innebära att valpköparen får en form av varudeklaration på valpen han tänker köpa. Ett högt index skulle betyda bästa förutsättningar för en bra hund.
Linjeavel, släktskapsavel och inavel
Linjeavel, släktskapsavel och inavel är ord som är mycket laddade. För oss så har orden olika innebörd och vi skall här försöka reda ut hur de olika begreppen. Inavel är för oss när man helt oplanerat avlar på nära besläktade hundar. Detta är helt vansinnigt då man därmed kan förstärka anlagen på oönskade anlag och sjukdomar. Däremot planerad och noga utvärderad linjeavel på specifika hundar ger ofta positiva avelsresultat. Alla våra hundraser har i sin begynnelse haft en stark linjeavel / släktskapsavel för att få fram individer med specifika egenskaper eller ett specifikt utseende. En måttlig linjeavel på endast bra individer ger ett snabbare avelsresultat och man får fram jämnare kullar. Man förstärker de önskade anlagen genom linjeavel och det kan man lätt se genom att analysera avelsstatistiken på hanhundar genom åren. De bästa nedärvarna i en ras är ofta linjeavlade. När man linjeavlar så förstärker man de gemensamma anlagen vilket kan vara bra då det gäller t.ex. jaktlust, drevsäkerhet på drivande hundar eller ståndegenskaper på älghundar men det är givetvis inte bra om man förstärker anlagen av en latent genetiskt sjukdom. Därför bör man kartlägga härstamningen noggrant på båda föräldrarna i flera generationer tillbaka om man skall prova att linjeavla på någon hund. Den hund som man linjeavlar på skall vara en riktig topphund, han bör vara minst 10 år gammal så att man kan utvärdera avelsresultatet. Han skall inte heller ha nedärvt några sjukdomar.
Här nedan är stamtavlan på SE JCH Bonso (S02433/66) som är en av de avelshanar inom jämthundsrasen som betytt mest för jämthunden som jakthund. Han finns i de allra flesta stamtavlor med starkt jaktlust. Detta var en extremt inavlad hund. Han har Hasu som båda Farfar och Morfar. Hasu själv var också extremt släktskapsavlad då han hade Jämtälgens Buda som både mor och farmor. Att idag helt fördöma det som Erik Arvidsson och Arne Bromée gjorde då de släktskapsavlade är fel, då de lade grunden för dagens jämthundar, men så snäv linjeavel som man använde då kan man inte tillämpa långsiktigt. Då hade vi säkert fått problem med lägre fruktsamhet, och andra inavelsrelaterade problem inom jämthundsrasen. Tyvärr så hade troligtvis någon av deras hundar HD fel för då man började att röntga jämthundarna visade det sig att många av Jämtälgens hundar hade problem med HD fel. Hade Erik och Arne haft möjlighet att röntga då de gjorde sina avelsexperiment så hade de kanske inte valt att linjeavla på just dessa hundar.
| JCH BONSO S02433/66 Jämthund Kön: Hane |
SJCH FINJCH JÄMTÄLGENS UJ S10439/58 |
UCH JCH JÄMTÄLGENS HASU S04182/52 |
JÄMTÄLGENS FIX S03105/50 | |
| JÄMTÄLGENS BUDA S04280/46 | ||||
| JÄMTÄLGENS BUDA S04280/46 | ||||
FIXI S04150/54 |
JÄMTÄLGENS FIX S03105/50 | |||
| JÄMTÄLGENS BUDA S04280/46 | ||||
JÄMTENS SERVA S15251/58 |
UCH JCH JÄMTÄLGENS HASU S04182/52 |
JÄMTÄLGENS FIX S03105/50 | ||
| JÄMTÄLGENS BUDA S04280/46 | ||||
| JÄMTÄLGENS BUDA S04280/46 | ||||
JÄRVI S12294/52 |
Nedan ett modernare exempel på linjeavel. Här har man valt att linjeavla på Dacke S15109/86 som var en mycket bra nedärvare och en jakthund med utmärkta ståndegenskaper. Lundbergs Dino har sex stycken jaktprovsmeriterade kullsyskon och alla är HD fria, så parningen var mycket framgångsrik och det har också visat sig att han själv är en mycket bra nedärvare.
| SJCH SUCH LUNDBERGS DINO S33409/98 H |
SUCH SJCH KLÖVKAMPENS URO S27466/96 H |
BRUSHÖJDENS LOFFE S24302/93 H | DACKE S15109/86 H |
| LILJASGÅRDENS JULIA S46430/87 H | |||
| KLÖVKAMPENS TINDRA S37513/90 H | KIRJESÅLANDETS PAVO S24667/84 H | ||
| ÄLGNÄSET ANJA S48948/86 H | |||
| SJCH SUCH LUNDBERGS ZISSI S21289/95 H |
HÖGARTORPETS ATHOS S39962/87 H | SLUGGO S35659/75 H | |
| KVARNÅSENS BESSI S19366/83 H | |||
| ALVIKSGÅRDENS STELLA S29270/91 H | DACKE S15109/86 H | ||
| ALVIKSGÅRDENS BIRKA S41361/88 H |
Utavel
Utavel är när man endast avlar på hundar som är helt obesläktade med varandra. Gör man det så blir den genetiska variationen i en ras större och risken för att man kommer in i en återvändsgränd är därmed mindre. Vi tycker att man bör leta obesläktade linjer så långt det är möjligt. Och skulle ett namn dyka upp två gånger i en stamtavla och det inte är planerat så avstår vi från parningen om vi inte känner bakgrunden på den aktuella hunden.
Avelsmatatadorer
Detta är ett utryck för hanar som får mycket valpar. Men vad är då får mycket valpar? Antalet valpar som en hund bör få är givetvis beroende på hur stor rasen är. Om t.ex en finsk stövare får 100 valpar under sin livstid som är 10 år. Under den perioden föds 3000 valpar/ år i norden motsvar det 30000 hundar på 10 år. Han får således 0,3% av födda valpar under perioden. Om en jämthund får 100 valpar så motsvara det ca 0,9% under livstiden. Var och en kan avgöra om detta är en stor andel. Vi tycker att man bör utnyttja den information som våra avelsvärderingar ger oss och utnyttja de bästa hanar lite mer i de större raserna. Man borde här sätta en gräns i procent på hur stor rasen är i ställer för som nu lägga fast ett visst tal oavsett hur många valpar som föds i rasen.
Korsningsavel
I dag bedrivs en ganska omfattande korsningsavel för att ta fram vildsvinshundar. Ofta korsas Gråhund eller Jämthund med Wachtelhundar. Målet är att få en hund som driver viltet kortare sträckor och även skäller ståndskall om svinen stannar. Någon gång lyckas man med detta men den största risken är att man får totalt olika individer. Enligt en uppfödare som har gjort korsningar mellan gråhund och wachtel under ett flertal år så blir första generationen helt svarta och i utseende ganska jämna. Parar man sedan två Gråhund/Wachtelkorsningar med varandra så får man kullar där nästan alla valpar är helt olika varandra i storlek och färg. Det borde vara bättre att använda raser som man avlat för denna uppgift i många år i sina hemländer som t.ex Slovensky kopov än att göra denna typ av avelsexperiment. Att korsningshundar skulle vara friskare än våra rasrena hundar är en myt.
Avelsbas
En bred avelsbas i en ras är alltid bra, då har vi alltid fler individer och linjer att välja på och vi riskerar inte att hamna i någon återvändsgränd. I små raser så kan avelsbasen vara det största problemet. Där måste man ibland sänka kraven på avelshundarna för att ha tillräckligt många hundar att använda i aveln. I raser som jämthund, finsk stövare och drever har vi så många individer att välja på här i Norden så i dessa raser är avelsbasen bred. Många uppfödare och rasklubbar jobbar också förtjänstfullt med utbyte av avelshundar och parningar med hundar som står i de andra nordiska länderna. Det svåra då man tänker använda en utländsk hund i aveln är att få tillräcklig information om vad som finns bakom.
Sjukdomar
Dagens jakthundsraser är mycket friska men vi bör arbeta långsiktigt med sjukdomar och analysera bättre hur sjukdomarna nedärvs. Hundar som lever länge och jagar många år bör uppmärksammas. Avkommer efter dessa hundar bör få större utrymme i aveln. Då hade vi även kommit till rätta med en del av de sjukdomar som kan drabba hundar som kommit upp i åren. I dag fokuserar många hundklubbar på tidig jakt (vilket är bra) och glömmer bort att målet för valpköparen är att få en trogen jaktkamrat som jagar bra i många år. Härkilas kennel stödjer SKK:s och de olika rasklubbarnas program för att bekämpa olika sjukdomar på våra hundar.
Tidig jakt
Hundar som visar att de vill och kan jaga tidigt utan att man behövt träna alltför mycket visar ofta att de bär på starka anlag för sin arbetsuppgift. Därför är tidig jakt en viktig parameter då vi väljer vilka hundar som vi skall satsa på i aveln. Hundar som genom mycket träning börjar jaga kan ofta bli duktiga jakthundar men blir sällan bra avelshundar. Vi pressar dock inte våra unghundar för mycket för att komma med på unghundslistor etc. Det viktigaste är att de tidigt visar sig ha de rätta anlagen. En stövare som tidigt visar sig vara en duktig drivare skall inte få jaga varje dag. Då är risken mycket stor att den drar på sig skador. En älghund som släpps på älg för tidigt riskerar att bli sparkad och skadad. En drever brukar ofta börja jag redan vid 5- 6 månaders ålder och får den jaga varje dag så får man skador på hunden som ett brev på posten. Vi är nöjda om en hund kommer till jaktprovstart före den är två år och kan vi ha den till champion före den är tre år så är vi i mål.
Kommentarer till denna sida kan skickas till Kjell Lennartsson på kjell@harkila.se
Sidan kommer att utökas och förändras allt eftersom idéer kommer och går.